Drönare – leksak för vuxna eller barn?

Kommer ni ihåg den där händelsen där den svenska militären fick avbryta sin övning för att det kom en drönare som de uppfattade som hotfull? Artikeln finns annars här att läsa om du missade det. Hur som helst så är det ett fenomen som jag tänker ganska ofta på, just med drönare.

Teknik som kräver respekt
Det är säkerligen många barns dröm att få flyga runt med en drönare och spana runt på världen ovanifrån. Men samtidigt är det här inte som en liten radiostyrd bil, som man hade när jag var liten – utan det är en leksak som kan ställa till ordentligt med besvär om den används fel, typ som i artikeln om militärens avbrutna övning. Användandet i sig kan kränka många lagstiftningar i värsta fall och den kan dessutom missbrukas för olovligt spionage (Kan bara föreställa mig vad ett gäng hormonstilla ungdomar kan hitta på med hjälp av en drönare…)

Jag har själv köpt en drönare (well, duh) och varit ute med ett par vändor. För mig har det mest handlat om att jag diggar det här med att kunna styra och navigera ett flygande föremål, men det har även varit otroligt roligt att ta natur fotografier med hjälp av den, även om jag inte har någon toppkamera på min modell. Men visst är lite häftigt allt, samtidigt som kan känna att det finns en tidsgräns för hur länge det fortsätter vara roligt, precis som med de radiostyrda bilarna.

Tips om du vill köpa drönare

  • Börja med de enkla varianterna innan du köper en avancerad proffsdrönare. Det gör helt enkelt mindre ont i plånboken att krascha en 1500 kronors drönare än en 20 000 kronors drönare, och ja – det kommer troligen hända.
  • Sök runt i forum och läs vad andra har skrivit om sina drönare, och akta dig för modeller som användarna kallar för ”svårnavigerad”.
  • Läs på Transportstyrelsens föreskrifter om obemannat flygfartyg innan du börjar med flygandet, för att se till att du flyger lagligt.